Just den här frågan fick jag när jag höll en utbildning kring tillgängligt lärande på en skola och frågan följdes sedan upp med kommentaren, varför måste jag hela tiden utveckla och förändra när det jag redan gör fungerar bra!
Att ha alla elever i klassrummet enligt hela den schemalagda tiden är väl något som alla lärare rent traditionellt ser som den optimala inlärningssituationen. Nu är det ju inte alltid så, av olika anledningar; någon kan vara sjuk, någon kanske inte fungerar som bäst i gruppsituationer, klassrummet kanske är oventilerat, det kanske pågår en pandemi…Här måste man börja fundera vilken typ av undervisning som är bäst för eleverna – synkron, asynkron eller flippad.
Hur lär man ut musik – hur går det till? Hur vi lär oss musik, och hur det sedan påverkar vårt musicerande, har alltid intresserat mig. Som sjuåring fick jag lära mig spela instrument enligt suzukimetoden. Suzukimetoden innebär kortfattat att du lyssnar och härmar, för att sen lära dig att spela efter noter.
Det finns en plats inom varje människa där stillhet och själslig ro alltid går att finna. Detta, även i stunder när livet snurrar på lite väl fort. Eller när livskriser såsom arbetslöshet, skilsmässa och dödsfall drabbar oss.
Bra att veta. Lätt att glömma.
Inom skolans värld är de flesta bevandrade med hur vi kan se på elever, elev i svårigheter eller elev med svårigheter. Hur eleven lär sig handlar om hur vi ser på elever och hur vi praktiserar vår elevsyn. Idag är skolan är skicklig på att förhålla sig teoretisk men att praktisera efter teori är en allt större utmaning.
Alla vill lyckas. Jag har hittills i min karriär inte träffat någon som gått till skolan(arbetet) med målsättningen att inte lyckas. Med fötterna i samtid och med blicken mot framtid arbetar jag tillsammans med andra i min organisation för att utveckla verksamheten till den bästa möjliga verksamheten…för varje enskild elev. Idag finner vi de största utmaningarna i den nostalgievidens som omgärdar och i många fall styr svensk skola.
